Medborgarlön?

Tema - Grundtrygghet

Tanken på s.k. medborgarlön har fått ett visst fotfäste inom vissa delar av den gröna rörelsen.

Medborgarlön är inget enhetlig begrepp och olika anhängare har gjort vitt skilda tolkningar av begreppet. Den smalaste tolkningen är att medborgarlönen främst skulle vara en rationalisering av och ersättning för dagens alla krångliga socialförsäkringssystem. Dessa skulle ersättas med en enhetlig ”medborgarlön” när man inte kan försörja sig själv på grund av ålderdom, sjukdom, arbetslöshet, etc. I denna smalare tolkning finns arbetskravet kvar, att man skall stå till arbetsmarknadens förfogande. Denna tolkning av medborgarlön har stora beröringspunkter med den diskussion om grundtrygghet vi haft i det här temat.

Andra tolkningar vill lägga in betydligt mer i begreppet medborgarlön. Den skulle nämligen inte bara omfatta dem som av olika anledningar inte kan försörja sig själva utan i princip alla medborgare! Inga krav på motprestation eller att stå till arbetsmarknadens förfogande skulle finnas. En utredning inom miljöpartiet föreslog t.ex. en medborgarlön efter skatt på 8 000 kronor per månad för alla från 16 års ålder. Barn skulle få 3 000 kronor per månad. Medborgarlönen skulle ersätta alla andra bidrag utom vissa handikappersättningar.

För medborgare som har arbetsinkomster skulle medborgarlönen trappas av för att vid tillräckligt stora inkomster bli noll. För att finansiera medborgarlönen kommer den samlade marginaleffekten på arbetsinkomster från skatt och bortfallande medborgarlön att bli omkring 90 procent enligt utredningen. Om arbetsinkomsten är t.ex. 200 000 kronor per år, blir nettobehållningen alltså ca 20 000 kronor.

I klartext betyder alltså förslaget att vilken arbetsför person som helst kan välja mellan att bara leva på medborgarlön på 96 000 kronor per år (12*8 000), att fortsätta att arbeta heltid med en total inkomst på t.ex. 116 000 kronor per år (96 000 + 20 000) eller något däremellan. Det tänkande som ligger bakom beslutet och som jag mött hos många som tror på idén är att folk tycker om att jobba och att det nog blir väldigt få som frivilligt kommer att välja medborgarlönealternativet. Att man vill ta bort arbetskravet beror på att man vill undvika en som man uppfattar som förnedrande prövning.

Själv har jag en helt annan uppfattning. Jag tror det vore helt förödande att ta bort arbetskravet. Det finns tillräckligt många människor som inte trivs med sina arbeten och gärna skulle göra något annat om det inte kostade dem mer än en ekonomisk förlust på 20-30 000 kronor om året. Det räcker att några procent väljer detta alternativ för att effekterna skulle bli i princip desamma som under den värsta arbetslösheten på 90-talet: kraftigt ökade statliga kostnader för medborgarlönen, minskade skatteinkomster och stora budgetunderskott som framtvingade nya stora besparingar. Och om även de som gillar sitt arbete ser att grannarna kan sluta arbeta på deras bekostnad talar allt för att fler snart kommer att följa efter med snabb sammanbrott för hela systemet som följd.

Medborgarlönen kan uppfattas som ett ogenomtänkt hugskott eller som några vill framställa det: man måste få diskutera visioner även om de kanske framstår som orealistiska just nu. Problemet som jag ser det är att en alltför stark fokusering på medborgarlön riskerar att misskreditera en seriös och nödvändig debatt om grundtrygghet i trygghetssystemen. När grundtryggheten framställs som ”ett steg på vägen mot medborgarlön” är detta en gåva från himlen till motståndare till grundtrygghet, som de inte kommer att bli sena att utnyttja. Därmed riskerar en god idé att förstöras av en helt felaktig.

Till nästa tema Välfärd på tre ben

Åter till startsidan