Fördelningsmässiga konsekvenser

Tema - Grundtrygghet

Valet mellan försäkringsmässighet eller grundskydd har stora fördelningspolitiska konsekvenser. Minskad inkomstkoppling och ökad grundtrygghet stärker de fördelningspolitiska inslagen i socialförsäkringarna. Detta sker i varje fall om den nuvarande finansieringen behålls, där arbetsgivaravgifter betalas för hela en persons inkomst, även de delar som ligger över taken och alltså inte kvalificerar för någon högre ersättning.

Ett vanligt argument från dem som förespråkar en ökad försäkringsmässighet är att en individ med inkomster över grundskydds- eller taknivån tvingas betala ”två gånger för samma sak”. Först får hans arbetsgivare betala avgifter som inte ger någon ökad ersättning. Om individen sedan ändå vill ha ett skydd för den högre inkomsten, tvingas han eller hon betala för detta en gång till, genom privata försäkringspremier.

För dem som ser socialförsäkringarna endast som just försäkringar och inget annat kan detta kanske vara ett naturligt synsätt. Men man kan också lägga ett helt annat, fördelningspolitiskt, perspektiv på frågan.

Fördelningspolitik bedrivs idag både på de offentliga budgetarnas inkomst- och utgiftssida. På inkomstsidan tas skatt ut ”efter bärkraft”. På utgiftssidan, när det gäller offentliga verksamheter, gäller principen om allas rätt till en likvärdig service. Alla medborgare får samma tillgång till skola, vård och omsorg oavsett hur mycket man har betalat in till dessa verksamheter i form av skatt. Ingen har här kommit på idén att den som betalar dubbelt så mycket i skatt också skall få en dubbelt så bra skola och sjukvård.

Socialförsäkringar enligt grundtrygghetsmodellen, som ger lika för alla oavsett hur mycket man betalat till systemet, kan ses som ytterligare ett inslag av fördelningspolitik på de offentliga budgetarnas utgiftssida.

En förstärkning av det fördelningspolitiska inslaget kan motiveras av att samhällsutvecklingen i stort tenderar att öka de ekonomiska klyftorna i samhället. Då är det mycket svårt att hävda att all fördelningspolitik bör bedrivas någon annanstans. Det finns till exempel, som vi redovisade i skattetemat, goda skäl att vara restriktiv med alltför höga progressiva skatter för människor med högre inkomster.

En fördelningspolitik som inte innebär högre obligatoriska skatter och avgifter men i stället en möjlighet för människor med goda inkomster att försäkra ”guldkanten” i sin tillvaro med frivilliga försäkringar, ger inte samma möjligheter till skatteundandragande. Den enda man lurar om man inte betalar dessa avgifter är ju sig själv.

En övergång till mer inslag av grundtrygghet i socialförsäkringarna med bibehållen finansiering innebär därför också ett ökat fördelningspolitiskt inslag i de samlade skatte- och bidragssystemen, som inte har samma nackdelar som om samma ökning sker i form av t.ex. skärpt progressiv beskattning.

Nästa Frivilliga försäkringar

Åter till startsidan