Offentliga verksamheter - räkneexempel

Tema - välfärdens finansiering

Effekterna av det s.k. tjänstedilemmat kan belysas med ett räkneexempel som illustrerar sambandet mellan ekonomisk tillväxt och den offentliga konsumtionens utveckling.

BNP i fasta priset ökar i exemplet med i genomsnitt 1,7 procent per år. Ökningen beror helt på ökad produktivitet i näringslivet. Men för att veta hur mycket skattebaserna ökar årligen, måste vi också veta hur mycket BNP ökar i rörliga priser. I kalkylen är ökningen i genomsnitt knappt 4,0 procent per år. Mellanskillnaden mellan 4,0 och 1,7 procent, 2,3 procent är ett uttryck för prisutvecklingen på BNP, den s.k. BNP-deflatorn. BNP-deflatorn är ett sammanvägt prisindex på alla de komponenter som ingår i BNP, bl.a. offentlig konsumtion och hushållens konsumtion. Eftersom ”priset” på offentlig konsumtion ökar mycket snabbare än på hushållens konsumtion, som representeras av det välkända KPI-måttet, blir BNP-deflatorn något högre än KPI. KPI ökar i kalkylen med i genomsnitt 2 procent per år.

Nästa steg består i att beräkna hur mycket ”priset” på offentlig konsumtion ökar. Eftersom offentliga tjänster inte säljs på någon marknad är det mer korrekt att tala om hur kostnaden för den offentliga konsumtionen utvecklas. Den brukar man beräkna som en sammanvägning av två andra index, timlön och KPI. Huvuddelen, ca 70 procent, av kostnaderna i den offentliga konsumtionen är personalkostnader och de ökar i stort sett i takt med den allmänna löneutvecklingen i samhället, som i kalkylen är beräknad till 3,8 procent per år. Den återstående delen av de offentliga kostnaderna, 30 procent, består något förenklat av inköp från den privata sektorn. För den delen antas kostnaderna stiga i takt med KPI, i detta fall med 2,0 procent per år. Det sammanvägda indexet för den offentliga konsumtionens kostnadsutveckling, som vi här kallat det ”offentliga kostnadsindexet”  blir med de här förutsättningarna ca 3,3 procent per år.

Nu kan vi ställa upp en enkel beräkning som grovt illustrerar sambandet mellan ekonomisk tillväxt och den offentliga konsumtionens utveckling under de här givna förutsättningarna.

Sambandet mellan BNP-tillväxt och offentlig konsumtion
Genomsnittlig årlig förändring 2001-2015 enligt KI:s referensscenario. Förenklat schablonexempel vid oförändrad skattekvot och oförändrad andel för den offentliga konsumtionen av de offentliga inkomsterna. Två alternativ för antalet arbetade timmar visas.

 

Årlig förändring, procent

 

Arbetade tim
oförändrat

Arbetade tim
minskar 1,4 %, ökad produk-tivitet 0,2%

BNP, fasta priser

1,7

0,5

+ BNP-deflator

2,3

2,3

= BNP, löpande priser

4,0

2,8

+ Förändringar i skattekvot

0,0

0,0

= Offentliga skatteinkomster

4,0

2,8

- Offentligt kostnadsindex

-3,3

-3,3

= Offentlig konsumtion i fasta priser

0,7

-0,5

Kort kan man alltså säga att under de förutsättningar som illustreras i exemplet kan den offentliga konsumtionen öka i volym med mellanskillnaden mellan BNP-ökningen i löpande priser och det offentliga kostnadsindexet, vilket i detta exempel ger en volymökning för offentlig konsumtion på 0,7 procent per år, eller ca 11 procent på 15 år när antalet arbetade timmar är oförändrat.

Den högra kolumnen visar vad som händer om normalarbetstiden förkortas till omkring 30 timmar per vecka år 2015. Vi har då utgått från antagandet i tidigare tema att arbetade timmar minskar med 18,5 procent fram till 2015 eller med ungefär 1,4 procent per år samt att arbetstidsförkortningen ger en extra produktivitetsökning med 0,2 procent per år.  BNP-ökningen blir då ungefär 1,2 procentenheter lägre och stannar vid 0,5 procent per år. I stället för att stiga så sjunker det ekonomiska utrymmet för offentlig konsumtion med i fasta priser 0,5 procent per år eller med omkring 7 procent fram till 2015.

Nästa Offentliga verksamheter – slutsatser

Åter till startsidan