Historisk utveckling

Tema - Kortare arbetstid

När arbetstiderna började regleras i Sverige var det främsta motivet individens skyddsbehov. Den anställde skulle inte behöva utsättas för en extremt lång arbetstid som skulle kunna äventyra hälsan. I början omfattade både lagar och avtal bara mindre delar av arbetsmarknaden.

Under 1950-, 60- och 70-talen skedde en successiv arbetstidsförkortning i tre steg till först 45, sedan 42,5 och slutligen 40 timmars arbetsvecka. Sedan 1973, när 40-timmarsveckan var helt genomförd, har det inte skett någon ytterligare förkortning av den lagstadgade veckoarbetstiden i Sverige. Däremot har vissa ytterligare förkortningar skett inom många avtalsområden genom kollektivavtal.

Även om inte den lagstadgade veckoarbetstiden ändrats sedan början av 1970-talet, har årsarbetstiden förkortats på andra sätt. 1978 infördes fem veckors semester. Sex månaders föräldrapenning infördes 1974 och denna har sedan successivt byggts ut.

De som är varma anhängare av en fortsatt arbetstidsförkortning brukar ofta hänvisa till hur relativt ”lätt” arbetstiden kunde förkortas i flera steg under 1950-70-talen och menar att detta nu lika lätt kunde göras igen. Men en sådan jämförelse brister på några avgörande punkter. Att arbetstiden då kunde förkortas så pass lätt hade framför allt tre orsaker:

Därmed inte sagt att fortsatta arbetstidsförkortningar idag inte är möjliga, men de kommer att kräva helt andra och hårdare prioriteringar i framtiden än den relativt smärtfria processen  under 1950-70-talen.

Nästa Arbetstiden i andra länder

Åter till startsidan