Genomförande

Tema - Kortare arbetstid

De främsta metoderna att genomföra en arbetstidsförkortning som seriöst diskuteras är antingen endast avtalsvägen eller genom en kombination av lag och avtal.

En helt avtalsreglerad arbetstidsförkortning innebär att arbetstagarna i fackliga avtal avsätter en del av det tillgängliga löneutrymmet för kortare arbetstid i stället för högre lön. Fördelar med den metoden kan vara att de tar hänsyn till de förhållanden som är aktuella i den verksamhet där de genomförs och också till individers önskemål – både arbetstagare och arbetsgivare. Nackdelar kan vara risk för att låglöneområden och svagare arbetstagargrupper inte får del av arbetstidsförkortningen och att den kan ta längre tid

Om man har som mål att åstadkomma en snabb arbetstidsförkortning, till exempel till 30 tim/v 2015, verkar det mycket osannolikt att det räcker med bara avtalsreglerade förkortningar. Avtalsrörelsen 2001 kan ge en ganska tydlig indikation. På många avtalsområden kom man där överens om att årligen under avtalsperioden förkorta arbetstiderna med en ny dag per år. Om den förkortningen helt tas ut som förkortad veckoarbetstid motsvarar det en minskning av normalarbetstiden med ungefär 3 timmar till 37 timmar per vecka 2015.

En snabbare arbetstidsförkortning skulle eventuellt kunna åstadkommas genom en kombination av lag och avtal, men även en sådan är inte helt problemfri. En första förutsättning är givetvis att det kan väckas ett folkligt tryck för en snabb förkortning av arbetstiderna, som sedan fortplantar sig både till partierna i riksdagen och till de fackliga organisationerna.

En arbetstidsförkortning skulle då kunna initieras av en successiv sänkning av normalarbetstiden i arbetstidslagen. En sådan lagändring har framför allt en politisk signaleffekt som normbildare. Eftersom lagen är dispositiv är det ändå de fackliga organisationerna som i slutänden bestämmer takten.

Många som förespråkar en snabb arbetstidsförkortning har inte alltid klart för sig hur pass begränsade möjligheterna ändå är att snabbt nå resultat bara med lagstiftning. Att bara göra en kraftig sänkning av normalarbetstiden i arbetstidslagen, till exempel som ett led i en politisk förhandling, är ett helt otillräckligt styrmedel om inte också den allmänna opinionen och de fackliga organisationerna strävar i samma riktning. En kraftigare sänkning än vad facken vill acceptera skulle tvärtom kunna få en kontraproduktiv effekt: att arbetstidslagen betraktades som verklighetsfrämmande och helt skulle mista sin normbildande betydelse. Det bästa sättet att verka för kortare arbetstider måste därför vara genom ett tålmodigt arbete som siktar på att vinna en allt större opinion för idén.

Nästa Lönebildning

Åter till startsidan