Invändningar och svar: 

"Snedvridande för konkurrensen"

Tema - Grön skatteväxling

Vi kan inte ha högre energi- och miljöskatter än utlandet, hävdar ofta motståndarna till skatteväxling. Det leder bara till att våra energikrävande företag kommer att bli utkonkurrerade av företag i andra länder, där skatterna är lägre. Och att vi får börja importera papper och stål, vilket skulle vara dåligt både för svensk ekonomi och för miljön. Ofta har ju de utländska företagen inte kommit lika långt på miljösidan som de svenska.

Det här är ett argument som måste tas på allvar. Sverige kan inte alltför mycket skilja sig i skattehänseende från andra länder när det gäller konkurrensutsatt verksamhet. Lösningen måste vara en balansgång mellan vad som är önskvärt och vad som för tillfället är praktiskt möjligt.

Sverige måste vara pådrivande internationellt, i EU och andra fora, för att få till stånd miniminivåer för miljöskatter i alla länder som verkligen betyder något för att minska utsläppen och spara på naturresurserna. Det är inte så som man ibland kan tro när man lyssnar på t.ex. Industriförbundet eller olika bilistorganisationer att vi är unika i Sverige utan det finns ett stort intresse inom t.ex. EU-kommissionen och på många andra håll att mer aktivt använda ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Problemet är att det krävs total enighet för att besluta om bindande miniminivåer och en sådan har inte hittills kunnat uppnås.

För att vara trovärdig i de internationella påtryckningarna är det givetvis viktigt att vi själva har en hög ambitionsnivå. I de flesta fall är det möjligt att ligga ett eller två steg före när det gäller att med ekonomiska och andra styrmedel stimulera den svenska industrin att gå före på miljöområdet. Erfarenheten har visat att de som först klagat högljutt efter ett par år ofta varit tacksamma att ha tvingats ta till åtgärder för att förbättra miljön. Ett sådant exempel är Aspa bruk som i slutet av 1980-talet tvingades att drastiskt minska sina klorutsläpp vid tillverkning av pappersmassa och då hotade med att företaget måste läggas ned. Några år senare kunde man läsa i tidningen att de kunde överleva den djupa lågkonjunkturen tack vare att de fick mer betalt för den klorfria pappersmassan eftersom konsumenterna i Tyskland numera fordrade klorfritt papper.

Även om alltså kraven på svenska företag kan och bör ligga ett eller två steg före, kan pressen bli för stor om skillnaderna i skattesatser på energi och utsläpp blir för stora. Trots att det egentligen är principvidrigt är det därför nödvändigt att acceptera lägre skattesatser eller andra undantag för framför allt den energiintensiva industrin i Sverige, under en övergångsperiod så länge miljöskatterna är väsentligt lägre i viktiga konkurrentländer.

Nästa Invändningar och svar: ”Dålig fördelnings- och regionalpolitik”

Åter till startsidan