Invändningar och svar: 

"Inkomsterna inte bestående"

Tema - Grön skatteväxling

En vanlig invändning i den politiska debatten mot skatteväxling har varit att ”ni vill ju finansiera sänkt skatt på arbete med höjd skatt på företeelser som ni vill avskaffa”. Det vill säga att om den höjda miljöskatten verkligen får den avsedda effekten, att få bort eller kraftigt minska utsläppen, så blir det ju inte så stora inkomster för statskassan som kan användas till att sänka andra skatter.

Svaret på den här invändningen är att inkomsten på statskassan beror på hur priskänslig efterfrågan är på den produkt som skattebeläggs. Ekonomerna brukar använda begreppet priselasticitet för att mäta priskänsligheten. Om priselasticiteten för en vara är 1 betyder det att en viss prisförändring, till exempel om priset höjs med 10 procent, leder till att efterfrågan minskar lika mycket, i det här fallet också med 10 procent. En så hög priselasticitet förekommer till exempel är svavelhaltig olja. Den skatt på svavel i eldningsolja som infördes i samband med skattereformen ledde ganska snart till att svavelinnehållet i fossila bränslen minskade kraftigt. Därmed ger inte heller skatten några större inkomster som kan användas till en skatteväxling.

Men i många andra sammanhang är priselasticiteten betydligt lägre. Även en ganska betydande prishöjning (vare sig den är orsakad av en skattehöjning eller höjda världsmarknadspriser) får mer begränsade effekter på efterfrågan. Ett bra exempel är bensin, där priselasticiteten enligt olika studier har uppskattats till mellan 0,12 och 0,21 på kort sikt och mellan 0,33 till 0,71 på lång sikt.

Ett räkneexempel kan illustrera vilken effekt en skattehöjning får på skatteinkomsterna när priselasticiteten är låg eller måttlig. Antag att den samlade skatten på bensin höjs med 10 procent från dagens ca 6,50 kronor per liter (energiskatt, koldioxidskatt och moms), dvs. med ca 65 öre. Om det totala bensinpriset är 10 kronor per liter höjs då priset på bensin med ca 6,5 procent (=0,65/10). Om den kortsiktiga priselasticiteten är 0,20 betyder det att förbrukningen av bensin minskar med 1,3 procent (=0,2*6,5%). De totala skatterna på bensin ger för närvarande skatteinkomster på ca 29 miljarder kronor. Vid oförändrad efterfrågan skulle statens inkomst stiga med 10 procent eller 2,9 miljarder kronor per år till 31,9 miljarder kronor. Om samtidigt efterfrågan på bensin minskar med 1,3 procent betyder det ett inkomstbortfall på drygt 0,4 miljarder (=0,013*31,9). Trots efterfrågeminskningen ökar statens inkomster med 2,5 miljarder kronor (=2,9-0,4). Även om efterfrågebortfallet på sikt blir dubbelt så stort ökar inkomsterna med 1,7 miljarder (=2,9-2*0,4). De ökade inkomsterna kan användas till att sänka andra skatter samtidigt som bensinförbrukningen och därmed koldioxidutsläppen minskar med ca 2,6 procent på längre sikt.

Nästa Invändningar och svar: ”Snedvridande för konkurrensen”

Åter till startsidan