Invändningar och svar: 

"Dålig fördelnings- och regionalpolitik"

Tema - Grön skatteväxling

Det hävdas ofta att grön skatteväxling särskilt drabbar låginkomsttagare och boende i glesbygd. När det gäller låginkomsttagare är ett argument att energiförbrukning (där de i skatteväxlingssammanhang helt övervägande miljöskatterna tas ut) är svagt regressiv mot inkomsten. Det betyder att energiförbrukningen inte ökar i takt med inkomsterna, en större andel av en låginkomsttagares inkomster går alltså till energikostnader än av höginkomsttagarens.

Det är ett påstående som det kan ligga något i, men det är ganska lätt avhjälpt om man också ser till att den sänkta inkomstskatt som ingår i en skatteväxling får samma fördelningsprofil, till exempel genom en höjning av grundavdraget.

När det gäller den regionala fördelningen sägs att höjda energiskatter särskilt hårt drabbar de glesbebyggda delarna av Sverige, som har långa transportkostnader och där också en stor del av den energiintensiva industrin ligger.

Det här är en invändning som bör tas på mer allvar. Särskilt när det gäller den energiintensiva industrin och nödvändigheten att ha särskilda undantag för den.

När det gäller transportkostnaderna i glesbygd är det litet knepigare. Tillgänglig statistik stöder visserligen påståendet att glesbygdsbor åker något mer bil och förbrukar mer bensin än andra, men skillnaderna är ändå ganska måttliga. Boende i glesbygdskommuner förbrukar ungefär 25 procent mer bensin per invånare än genomsnittssvensken: 810 liter per år jämfört med 650. Skillnaden är alltså 160 liter per år. Om man utgår från det räkneexemplet i det här temat kommer bensinkostnaden att öka med ca 1,30 kronor per liter på 10 år. ”Genomsnittssvensken” får full kompensation för detta bland annat genom lägre inkomstskatt. Det som inte kompenseras är merförbrukningen i glesbygd 160 liter * 1,30, dvs. en merkostnad per invånare på ca 210 kronor per år om tio år och fram till dess en successiv ökning av merkostnaden med 21 kronor per år. Det är visserligen en merkostnad, men knappast av den storleksordningen att den motiverar de övertoner i bensinprisdebatten som ofta hörs. Ofta är andra skatter också lägre i glesbygd, t.ex. fastighetsskatten.

Glesbygdens problem måste angripas på bred front i en aktiv regionalpolitik, där dock knappast bensinpriserna är det största problemet. Men det ligger utanför ämnet i det här temat.

Nästa tema Lågtillväxt

Åter till startsidan