Välfärd på tre ben
Vi ser framför oss ett samhälle som blir allt rikare när
det gäller våra privata konsumtionsmöjligheter. Vi kommer att översvämmas
– ännu mer än idag – av olika slags prylar och av gamla och nyuppfunna
privata tjänster. Samtidigt kommer de tjänster som idag
i huvudsak omfattas av den offentliga sektorn att gå på sparlåga. En blygsam
ökning är möjlig om vi fortsätter att jobba på i nuvarande utsträckning.
Men om vi väljer att ta ut en del av den ökade välfärden som mer fri tid
riskerar utrymmet för offentliga verksamheter till och med att minska.
Detta är den grundläggande paradox – som i grunden
beror på olika möjligheter att rationalisera de produkter och tjänster som
dominerar privat respektive offentlig sektor – som är grunden för
diskussionen i det här temat. Finns det någon möjlighet att hitta nya överföringsmekanismer
mellan privat och offentligt – fler ben för välfärden att stå på än bara
skattefinansierade professionella tjänster?
Denna sida är en del av webbplatsen Lennart Olsen Grön Ekonomi.
Webbplatsen innehåller ramar, men är konstruerad så att den kan läsas även
med webbläsare som inte stöder ramar.
Gå vidare till innehållet för webbplatsen
Gå vidare till innehållet för tema Välfärd
på tre ben