Framtida utrymme för offentliga verksamheter

Tema - Välfärd på tre ben

I följande räkneexempel har utrymmet för offentliga verksamheter 2015 beräknats utifrån förutsättningen av en oförändrad skattekvot jämfört med idag och oförändrade offentliga sparmål. Vidare förutsätts att offentliga transfereringar och offentlig konsumtion behåller sina nuvarande andelar av de totala offentliga utgifterna. I praktiken betyder dessa förutsättningar att utrymmet för offentliga verksamheter är samma andel av BNP 2015 som idag, dvs. ca 27 procent. Under dessa förutsättningar beräknas ett maximalt utrymme för offentliga verksamheter i tabellen.

Maximalt utrymme för offentliga verksamheter 2015
Vid förutsättningen oförändrad andel, ca 27 procent, av BNP

Miljarder kr, där ej annat anges

2001

2015, vid arbetstid

 

 

Oförändrad

30 tim/vecka

BNP, årlig procentuell ökning 2001-15

 

1,7

0,5

BNP nivå, 2001 = 100

100

126

108

BNP, fasta priser

2172

2734

2339

BNP-deflator, 2001 = 100

100

137

137

BNP, rörliga priser

2172

3743

3203

Offentlig konsumtion, rörliga priser
 (ca 27% av BNP enligt förutsättning)

588

1013

867

Offentligt kostnadsindex, 2001 = 100

100

157

157

Offentlig konsumtion, fasta priser

588

643

551

Offentlig konsumtion, 2001 = 100

100

109

94

Av beräkningen framgår varför det faktiska utrymmet för offentlig konsumtion inte alls ökar i samma takt som BNP trots att förutsättningen ju var att de skulle behålla samma andel, 27 procent, av BNP. Orsaken är att dessa 27 procent avser offentlig konsumtion och BNP i rörliga priser, det mått som är intressant när man skall bedöma vad som går att finansiera med en oförändrad skattekvot.

Men det som är intressant för att studera hur konsumtionen mätt i volym utvecklas över tiden är BNP och offentlig konsumtion i fasta priser. Och här finns den grundläggande förklaringen till det s.k. ”tjänstedilemmat”. Nämligen att offentliga verksamheter inte kan öka sin produktivitet lika snabbt som produktionen i näringslivet, vilken ju dominerar BNP. Därmed ökar ”priset” på offentlig konsumtion snabbare än på BNP som helhet. I denna kalkyl med 57 procent fram till 2015 mot bara 37 procent för BNP. Att en betydligt större del försvinner i prisökningar är huvudförklaringen till att det som blir kvar för att utveckla verksamhetsvolym och kvalitet blir mycket mindre för offentlig konsumtion än för BNP som helhet. I alternativet oförändrad arbetstid kan den offentliga konsumtionen öka med 9 procent medan BNP ökar med 26 procent. I alternativet 30 timmars arbetstid kommer utrymmet för offentlig konsumtion till och med att minska med 6 procent medan BNP ökar något.

Räknat i miljarder kronor (i 2001 års prisnivå) kommer utrymmet för offentliga verksamheter att öka med drygt 50 miljarder kronor vid oförändrad arbetstid medan det minskar med nära 40 miljarder om arbetstiden sänks till 30 timmar i veckan. Detta kan jämföras med hur behoven av de offentliga verksamheterna förändras i de olika alternativen.

Nästa Framtida behov av offentliga verksamheter

Åter till startsidan