Framtida utrymme för offentliga verksamheter
Tema - Välfärd på tre ben
I följande räkneexempel har utrymmet för offentliga verksamheter 2015 beräknats utifrån förutsättningen av en oförändrad skattekvot jämfört med idag och oförändrade offentliga sparmål. Vidare förutsätts att offentliga transfereringar och offentlig konsumtion behåller sina nuvarande andelar av de totala offentliga utgifterna. I praktiken betyder dessa förutsättningar att utrymmet för offentliga verksamheter är samma andel av BNP 2015 som idag, dvs. ca 27 procent. Under dessa förutsättningar beräknas ett maximalt utrymme för offentliga verksamheter i tabellen.
|
Miljarder kr, där ej annat anges |
2001 |
2015, vid arbetstid |
|
|
|
|
Oförändrad |
30 tim/vecka |
|
BNP, årlig procentuell ökning 2001-15 |
|
1,7 |
0,5 |
|
BNP nivå, 2001 = 100 |
100 |
126 |
108 |
|
BNP, fasta priser |
2172 |
2734 |
2339 |
|
BNP-deflator, 2001 = 100 |
100 |
137 |
137 |
|
BNP, rörliga priser |
2172 |
3743 |
3203 |
|
Offentlig konsumtion, rörliga priser |
588 |
1013 |
867 |
|
Offentligt kostnadsindex, 2001 = 100 |
100 |
157 |
157 |
|
Offentlig konsumtion, fasta priser |
588 |
643 |
551 |
|
Offentlig konsumtion, 2001 = 100 |
100 |
109 |
94 |
Av beräkningen framgår varför det faktiska utrymmet för offentlig konsumtion inte alls ökar i samma takt som BNP trots att förutsättningen ju var att de skulle behålla samma andel, 27 procent, av BNP. Orsaken är att dessa 27 procent avser offentlig konsumtion och BNP i rörliga priser, det mått som är intressant när man skall bedöma vad som går att finansiera med en oförändrad skattekvot.
Men det som är intressant för att studera hur konsumtionen mätt i volym utvecklas över tiden är BNP och offentlig konsumtion i fasta priser. Och här finns den grundläggande förklaringen till det s.k. ”tjänstedilemmat”. Nämligen att offentliga verksamheter inte kan öka sin produktivitet lika snabbt som produktionen i näringslivet, vilken ju dominerar BNP. Därmed ökar ”priset” på offentlig konsumtion snabbare än på BNP som helhet. I denna kalkyl med 57 procent fram till 2015 mot bara 37 procent för BNP. Att en betydligt större del försvinner i prisökningar är huvudförklaringen till att det som blir kvar för att utveckla verksamhetsvolym och kvalitet blir mycket mindre för offentlig konsumtion än för BNP som helhet. I alternativet oförändrad arbetstid kan den offentliga konsumtionen öka med 9 procent medan BNP ökar med 26 procent. I alternativet 30 timmars arbetstid kommer utrymmet för offentlig konsumtion till och med att minska med 6 procent medan BNP ökar något.
Räknat i miljarder kronor (i 2001 års prisnivå) kommer utrymmet för offentliga verksamheter att öka med drygt 50 miljarder kronor vid oförändrad arbetstid medan det minskar med nära 40 miljarder om arbetstiden sänks till 30 timmar i veckan. Detta kan jämföras med hur behoven av de offentliga verksamheterna förändras i de olika alternativen.
Nästa Framtida behov av offentliga verksamheter
Åter till startsidan